Seaborgium
106
Sg
Grupp
6
Period
7
Block
d
Protoner
Elektroner
Neutroner
106
106
156
Generella Egenskaper
Atomnummer
106
Atommassa
[269]
Masstal
262
Kategori
Övergångsmetaller
Färg
Ej tillämplig
Radioaktiv
Ja
Uppkallat efter Glenn Seaborg, amerikansk kärnkemist och Nobelpristagare
Kristallstruktur
Ej tillämplig
Historia
Forskare vid Joint Institute for Nuclear Research i Dubna, USSR rapporterade sin upptäckt av grundämne 106 i juni 1974.
Syntes rapporterades också i september 1974 vid Lawrence Berkeley Laboratory av forskare vid Lawrence Berkeley och Livermore Laboratories ledda av Albert Ghiorso och E. Kenneth Hulet.
Det framställdes genom kollisioner av californium-249 med syreatomer.
Syntes rapporterades också i september 1974 vid Lawrence Berkeley Laboratory av forskare vid Lawrence Berkeley och Livermore Laboratories ledda av Albert Ghiorso och E. Kenneth Hulet.
Det framställdes genom kollisioner av californium-249 med syreatomer.
Elektroner per skal
2, 8, 18, 32, 32, 12, 2
Elektronkonfiguration
[Rn] 5f14 6d4 7s2
Det finns 12 kända isotoper av seaborgium
Fysikaliska Egenskaper
Aggregationstillstånd
Fast
Densitet
35 g/cm3
Smältpunkt
-
Kokpunkt
-
Smältvärme
Ej tillämplig kJ/mol
Ångbildningsvärme
Ej tillämplig kJ/mol
Specifik värmekapacitet
- J/g·K
Förekomst i jordskorpan
Ej tillämplig
Förekomst i universum
Ej tillämplig
Bildkrediter: Wikimedia Commons (Atomic Energy Commission)
Grundämnet är uppkallat efter Glenn T. Seaborg, atomveteran och kommissionär för Atomic Energy Commission
CAS-nummer
54038-81-2
PubChem CID-nummer
Ej tillämplig
Atomära Egenskaper
Atomradie
-
Kovalent radie
143 pm
Elektronegativitet
-
Jonisationspotential
-
Molvolym
-
Värmeledningsförmåga
-
Oxidationstillstånd
6
Användningsområden
Seaborgium används endast för vetenskapliga forskningsändamål.
Seaborgium är skadligt på grund av sin radioaktivitet
Isotoper
Stabila isotoper
-Instabila isotoper
258Sg, 259Sg, 260Sg, 261Sg, 262Sg, 263Sg, 264Sg, 265Sg, 266Sg, 267Sg, 268Sg, 269Sg, 270Sg, 271Sg, 272Sg, 273Sg